Cushings sjukdom - ett fall för Jack?

När man är djurägare kan ditt djur bli sjukt. Oftast visar hunden att den inte mår bra på olika sätt, men vissa hundar visar väldigt svaga symtomer.

I vårt fall, som pågår just nu, visade vår Jack plötsligt en väldig trötthet, ett bensår i hasen som inte velat läka och inte den alerten som han alltid varit innan. Men det som vi reagerade på mest var att han mage blev som en hängbuk på en minigris.
Jack har alltid varit rund. Hur vi än minskat på mängden mat, slutat med godis, aktiverat honom med simning minst 2 ggr i månaden och så vidare så har han liksom aldrig gått ner mycket i vikt.
Visst, han är en golden/labrador, två raser som älskar mat och dammsuger alla smulor som han kan finna och gärna andras matskålar.

Vi besökte först en lokal veterinär som reagerade på att hans lymfkörtlar (mest dom där framme samt där bensåret finns) var stora. Hon ansåg att vi skulle kontakta ett djursjukhus relativt snabbt för mer ingående undersökningar. Det gjorde vi dagen efter.

Första besöket gjorde man ultraljud på magen, man röntgade magen och tog blodprover. Tyvärr såg man inget som gjorde de misstänksamma på något speciellt.

Andra besöket gjorde man gjorde man nålbiopsi samt tog prover på bensåret. Nålbiopsins provsvar kunde inte ges då man inte kommit in med nål i själva lymfkörteln, så man föreslog istället en jobbigare biopsi där man är tvungen att söva Jack och öppna i bogen för att skära av en tårtbit av lymfkörteln. Urinprov från morgonen hade vi ordnat då man önskade det. Prover på bensåret visade svår inflammation i huden, dock inga skador på skelettet. Antibiotika och antiinflammatorisk medicin sattes in. Man uteslöt Cushings sjukdom och trodde mer på möjligen cancer. Blodproverna visade högt levervärde.

Tredje besöket gjorde man den här avancerade biopsin samt att man fick tömma Jacks bensår på en massa var genom att öppna såret med kniv. Tyvärr gick inte heller denna dyra biopsi något bra, man skar ut fett istället för en bit av lymfkörteln.

Fjärde besöket idag och man gjorde nya nålbiopsier på mer eller mindre alla lymfkörtlar, tillsammans blev det nog 8 nålstick. Man tog också blodprov igen och tog väck stygnen på bog och has.
Man skulle precis lägga om Jacks bensår men så kommer veterinären in och sätter sig hos oss.
"Nej, säger hon, detta känns inte bra - varken för Jack, Er eller mig. Vi tar en massa prover, men blir inget bra, så nu har jag pratat med chefsveterinärklinken och bett hon titta på Jack för det låter ändå som Cushings sjukdom".
Vi tittar på varandra, sen säger vi "Vi instämmer med det Du säger. Vi vill bara ha svar på vad som är fel även om han visat sig mycket piggare sen han fick antibiotika och inflammationsdämpande, så självklart låter vi chefsveterinären titta på honom".
Så blev det. Veterinären tar Jack med sig och vi går till bilen så länge och väntar.

Efter kanske ca 45 min kommer hon tillbaka med Jack. Hon berättar först att de fått sy om på bogen då såret bara öppnade sig medans de satt och väntade och vätska kom ut ur såret. Chefsveterinären ansåg att lymfkörtlarna var för små (även om de då är stora och ej i normal storlek) för att det t ex kan vara lymfcancer. Däremot när hon läser journalen och allt det vi berättat och så vidare samt ser på Jack att hon är nästan säker på att det ändå kan vara Cushings.

Så från blodprovet idag skulle de kolla hur levervärdet låg och därifrån ringa oss nu ikväll för hur vi går vidare.
Nu för ca 1 timme sedan ringde veterinären. Jacks levervärde har sjunkit från 1300 till 400 vilket är bra, MEN det är långt ifrån normalt värde. Vi ska nu ta urinprover från första morgonkissen tre dagar i sträck och sedan lämna in till djursjukhuset som sedan skickar iväg det för analys. Provsvaren lär väl ta ca 1 vecka. Detta urinprov kan sen till 100% säga om det är Cushings eller ej. Tillsvidare ska Jack fortsätta ta antibiotika (men lite starkare dos) och inflammationsdämpande och hans bensår ska inte vara inlindad längre utan ska luftas, vilket betyder att han måste ha tratt på sig, vilket i sin tur betyder att han nästan håller på att riva all inredning i huset. Vi ska ha telefonkontakt igen på onsdag för att höra om Jacks tillstånd på bensåret.

Jag hade inte hört talas om Cushings sjukdom förrän nu i Jacks fall - inte heller om Addisons sjukdom som är precis tvärtom mot Cushings.
Cushings sjukdom är ett tillstånd som beror på en överproduktion av hormon från binjuren. Syptomen varierar, men det vanligaste är ökad törst och hunger, viktökning, hudförändringar och symtom på infektioner.

Så fortsättning följer...

Nu har vi haft hundar som haft bakre korsband av, rehabiliteringsåtgärder, hjärnhinneinflammation, öronproblem, smärtproblem i nacke i omgångar (vilket ej kunnat diagnostiseras för man har inget sett på speciell röntgen), epilepsi och det är säkert mer som jag inte kommer på just nu. Men varje sådan här sak tar en oändlig tid att komma fram till, med en massa provtagningar, telefonsamtal och besök, hopp och förtvivlan, skratt, tårar, oro och en massa erfarenheter rikare och ändå skulle vi ALDRIG kunnat vara utan våra hundar och ALDRIG skulle vi kunna förlåta oss själva om vi inte gjort ALLT för att de ska må bra igen.

Lägger här en länk om Cushings där det finns en kort sammanfattning om sjukdomen: http://www.xn--hundmn-mua.se/Cushings-sjukdom/

Käftsmällen

Jag vet att alla människor där ute har en historia. Man har upplevelser och minnen som ingen annan har eller har upplevelser och minnen som några eller många har upplevt och/eller minns ungefär likadant.
Jag har självklart upplevelser och minnen, både underbara men också väldigt jobbiga och sorgsna. Som i allas liv går livet i en berg-o-dalbana.

Jag har vänner och vänners anhöriga eller vänners vänner som verkligen fått känna på olika käftsmällar i livet, men som med sin styrka, kärlek, livsgnista och självklart även tur, kunnat vända från att ha varit och nästan knackat på hos Sankte Per, till att så sakta sakta återgå till verkligheten.

Jag har en vän, som jag lärde känna för ca 6 år sedan, som verkligen har fått känna käftsmäll på käftsmäll. Missfall, fysisk och psykisk misshandel i många år, trafikolycka med änglavakt, tidiga dödsfall inom de närmaste, sjukdomar - listan är lång - men på något sätt efter en massa käftsmällar längs den långa vägen och år, försöka finna frihet och andrum - ändå finna kärlek och framför allt fortfarande ha tro på andra människor.

Jag kan säga att jag hade inga misstankar eller såg något på min vän att denna människa egentligen mådde så helvetes dåligt och utsattes för sådan psykisk terror i sitt förhållande. Den människa jag såg var en glad person som skrattade, skämtade och hade många intressen.
Misstankarna kom plötsligt en dag och min vän öppnade sig för mig. Jag blev så arg, jag blev så ledsen och jag blev samtidigt en smula chockad.
Detta resulterade i en förändring, ett steg i rätt riktning, men innebar också mycket tårar för min vän.

Några år senare fann min vän ny kärlek och livet rullade. Men så kom blev det stopp igen...
Kroppen sa ifrån. Allt som varit bakåt knackade på. Kroppen slappnade av men ändå inte.
Sjukskrivning på sjukskrivning. Man kan väl säga att hjärtat slog, men slog ändå inte.

Att orka stå på benen igen.

När ljuset äntligen börjat visa sig igen, kommer nästa käftsmäll och det är där vi är nu - bröstcancer.
När ska det ta slut?
I dagsläget är operation akut, cellgift och remiss för peruk är bokat och i nästa vecka är det dags.
Man har också upptäckt en tidigare infarkt....

Livet är helt klart så satans orättvist. Varför ska vissa människor få vara med om allt och del kanske endast få uppleva 1% av det orättvisa?

Jag får självklart själv ett slag i huvudet varje gång och blir påmind av att lev i nuet. Ta hand om dom du älskar, skriv och ring och berätta vad du känner för dom och hur mycket dom betyder för dig OFTA.
Det är kanske just dina ord som räddar dagen, minuten, timmen.
Tänk på att vara där för dina vänner när de hamnar i en käftsmäll, för nästa gång kanske det är du själv som hamnat där och behöver vara den starka av de starkaste.