Käftsmällen

Jag vet att alla människor där ute har en historia. Man har upplevelser och minnen som ingen annan har eller har upplevelser och minnen som några eller många har upplevt och/eller minns ungefär likadant.
Jag har självklart upplevelser och minnen, både underbara men också väldigt jobbiga och sorgsna. Som i allas liv går livet i en berg-o-dalbana.

Jag har vänner och vänners anhöriga eller vänners vänner som verkligen fått känna på olika käftsmällar i livet, men som med sin styrka, kärlek, livsgnista och självklart även tur, kunnat vända från att ha varit och nästan knackat på hos Sankte Per, till att så sakta sakta återgå till verkligheten.

Jag har en vän, som jag lärde känna för ca 6 år sedan, som verkligen har fått känna käftsmäll på käftsmäll. Missfall, fysisk och psykisk misshandel i många år, trafikolycka med änglavakt, tidiga dödsfall inom de närmaste, sjukdomar - listan är lång - men på något sätt efter en massa käftsmällar längs den långa vägen och år, försöka finna frihet och andrum - ändå finna kärlek och framför allt fortfarande ha tro på andra människor.

Jag kan säga att jag hade inga misstankar eller såg något på min vän att denna människa egentligen mådde så helvetes dåligt och utsattes för sådan psykisk terror i sitt förhållande. Den människa jag såg var en glad person som skrattade, skämtade och hade många intressen.
Misstankarna kom plötsligt en dag och min vän öppnade sig för mig. Jag blev så arg, jag blev så ledsen och jag blev samtidigt en smula chockad.
Detta resulterade i en förändring, ett steg i rätt riktning, men innebar också mycket tårar för min vän.

Några år senare fann min vän ny kärlek och livet rullade. Men så kom blev det stopp igen...
Kroppen sa ifrån. Allt som varit bakåt knackade på. Kroppen slappnade av men ändå inte.
Sjukskrivning på sjukskrivning. Man kan väl säga att hjärtat slog, men slog ändå inte.

Att orka stå på benen igen.

När ljuset äntligen börjat visa sig igen, kommer nästa käftsmäll och det är där vi är nu - bröstcancer.
När ska det ta slut?
I dagsläget är operation akut, cellgift och remiss för peruk är bokat och i nästa vecka är det dags.
Man har också upptäckt en tidigare infarkt....

Livet är helt klart så satans orättvist. Varför ska vissa människor få vara med om allt och del kanske endast få uppleva 1% av det orättvisa?

Jag får självklart själv ett slag i huvudet varje gång och blir påmind av att lev i nuet. Ta hand om dom du älskar, skriv och ring och berätta vad du känner för dom och hur mycket dom betyder för dig OFTA.
Det är kanske just dina ord som räddar dagen, minuten, timmen.
Tänk på att vara där för dina vänner när de hamnar i en käftsmäll, för nästa gång kanske det är du själv som hamnat där och behöver vara den starka av de starkaste.