Cushings sjukdom - ett fall för Jack?

När man är djurägare kan ditt djur bli sjukt. Oftast visar hunden att den inte mår bra på olika sätt, men vissa hundar visar väldigt svaga symtomer.

I vårt fall, som pågår just nu, visade vår Jack plötsligt en väldig trötthet, ett bensår i hasen som inte velat läka och inte den alerten som han alltid varit innan. Men det som vi reagerade på mest var att han mage blev som en hängbuk på en minigris.
Jack har alltid varit rund. Hur vi än minskat på mängden mat, slutat med godis, aktiverat honom med simning minst 2 ggr i månaden och så vidare så har han liksom aldrig gått ner mycket i vikt.
Visst, han är en golden/labrador, två raser som älskar mat och dammsuger alla smulor som han kan finna och gärna andras matskålar.

Vi besökte först en lokal veterinär som reagerade på att hans lymfkörtlar (mest dom där framme samt där bensåret finns) var stora. Hon ansåg att vi skulle kontakta ett djursjukhus relativt snabbt för mer ingående undersökningar. Det gjorde vi dagen efter.

Första besöket gjorde man ultraljud på magen, man röntgade magen och tog blodprover. Tyvärr såg man inget som gjorde de misstänksamma på något speciellt.

Andra besöket gjorde man gjorde man nålbiopsi samt tog prover på bensåret. Nålbiopsins provsvar kunde inte ges då man inte kommit in med nål i själva lymfkörteln, så man föreslog istället en jobbigare biopsi där man är tvungen att söva Jack och öppna i bogen för att skära av en tårtbit av lymfkörteln. Urinprov från morgonen hade vi ordnat då man önskade det. Prover på bensåret visade svår inflammation i huden, dock inga skador på skelettet. Antibiotika och antiinflammatorisk medicin sattes in. Man uteslöt Cushings sjukdom och trodde mer på möjligen cancer. Blodproverna visade högt levervärde.

Tredje besöket gjorde man den här avancerade biopsin samt att man fick tömma Jacks bensår på en massa var genom att öppna såret med kniv. Tyvärr gick inte heller denna dyra biopsi något bra, man skar ut fett istället för en bit av lymfkörteln.

Fjärde besöket idag och man gjorde nya nålbiopsier på mer eller mindre alla lymfkörtlar, tillsammans blev det nog 8 nålstick. Man tog också blodprov igen och tog väck stygnen på bog och has.
Man skulle precis lägga om Jacks bensår men så kommer veterinären in och sätter sig hos oss.
"Nej, säger hon, detta känns inte bra - varken för Jack, Er eller mig. Vi tar en massa prover, men blir inget bra, så nu har jag pratat med chefsveterinärklinken och bett hon titta på Jack för det låter ändå som Cushings sjukdom".
Vi tittar på varandra, sen säger vi "Vi instämmer med det Du säger. Vi vill bara ha svar på vad som är fel även om han visat sig mycket piggare sen han fick antibiotika och inflammationsdämpande, så självklart låter vi chefsveterinären titta på honom".
Så blev det. Veterinären tar Jack med sig och vi går till bilen så länge och väntar.

Efter kanske ca 45 min kommer hon tillbaka med Jack. Hon berättar först att de fått sy om på bogen då såret bara öppnade sig medans de satt och väntade och vätska kom ut ur såret. Chefsveterinären ansåg att lymfkörtlarna var för små (även om de då är stora och ej i normal storlek) för att det t ex kan vara lymfcancer. Däremot när hon läser journalen och allt det vi berättat och så vidare samt ser på Jack att hon är nästan säker på att det ändå kan vara Cushings.

Så från blodprovet idag skulle de kolla hur levervärdet låg och därifrån ringa oss nu ikväll för hur vi går vidare.
Nu för ca 1 timme sedan ringde veterinären. Jacks levervärde har sjunkit från 1300 till 400 vilket är bra, MEN det är långt ifrån normalt värde. Vi ska nu ta urinprover från första morgonkissen tre dagar i sträck och sedan lämna in till djursjukhuset som sedan skickar iväg det för analys. Provsvaren lär väl ta ca 1 vecka. Detta urinprov kan sen till 100% säga om det är Cushings eller ej. Tillsvidare ska Jack fortsätta ta antibiotika (men lite starkare dos) och inflammationsdämpande och hans bensår ska inte vara inlindad längre utan ska luftas, vilket betyder att han måste ha tratt på sig, vilket i sin tur betyder att han nästan håller på att riva all inredning i huset. Vi ska ha telefonkontakt igen på onsdag för att höra om Jacks tillstånd på bensåret.

Jag hade inte hört talas om Cushings sjukdom förrän nu i Jacks fall - inte heller om Addisons sjukdom som är precis tvärtom mot Cushings.
Cushings sjukdom är ett tillstånd som beror på en överproduktion av hormon från binjuren. Syptomen varierar, men det vanligaste är ökad törst och hunger, viktökning, hudförändringar och symtom på infektioner.

Så fortsättning följer...

Nu har vi haft hundar som haft bakre korsband av, rehabiliteringsåtgärder, hjärnhinneinflammation, öronproblem, smärtproblem i nacke i omgångar (vilket ej kunnat diagnostiseras för man har inget sett på speciell röntgen), epilepsi och det är säkert mer som jag inte kommer på just nu. Men varje sådan här sak tar en oändlig tid att komma fram till, med en massa provtagningar, telefonsamtal och besök, hopp och förtvivlan, skratt, tårar, oro och en massa erfarenheter rikare och ändå skulle vi ALDRIG kunnat vara utan våra hundar och ALDRIG skulle vi kunna förlåta oss själva om vi inte gjort ALLT för att de ska må bra igen.

Lägger här en länk om Cushings där det finns en kort sammanfattning om sjukdomen: http://www.xn--hundmn-mua.se/Cushings-sjukdom/

Käftsmällen

Jag vet att alla människor där ute har en historia. Man har upplevelser och minnen som ingen annan har eller har upplevelser och minnen som några eller många har upplevt och/eller minns ungefär likadant.
Jag har självklart upplevelser och minnen, både underbara men också väldigt jobbiga och sorgsna. Som i allas liv går livet i en berg-o-dalbana.

Jag har vänner och vänners anhöriga eller vänners vänner som verkligen fått känna på olika käftsmällar i livet, men som med sin styrka, kärlek, livsgnista och självklart även tur, kunnat vända från att ha varit och nästan knackat på hos Sankte Per, till att så sakta sakta återgå till verkligheten.

Jag har en vän, som jag lärde känna för ca 6 år sedan, som verkligen har fått känna käftsmäll på käftsmäll. Missfall, fysisk och psykisk misshandel i många år, trafikolycka med änglavakt, tidiga dödsfall inom de närmaste, sjukdomar - listan är lång - men på något sätt efter en massa käftsmällar längs den långa vägen och år, försöka finna frihet och andrum - ändå finna kärlek och framför allt fortfarande ha tro på andra människor.

Jag kan säga att jag hade inga misstankar eller såg något på min vän att denna människa egentligen mådde så helvetes dåligt och utsattes för sådan psykisk terror i sitt förhållande. Den människa jag såg var en glad person som skrattade, skämtade och hade många intressen.
Misstankarna kom plötsligt en dag och min vän öppnade sig för mig. Jag blev så arg, jag blev så ledsen och jag blev samtidigt en smula chockad.
Detta resulterade i en förändring, ett steg i rätt riktning, men innebar också mycket tårar för min vän.

Några år senare fann min vän ny kärlek och livet rullade. Men så kom blev det stopp igen...
Kroppen sa ifrån. Allt som varit bakåt knackade på. Kroppen slappnade av men ändå inte.
Sjukskrivning på sjukskrivning. Man kan väl säga att hjärtat slog, men slog ändå inte.

Att orka stå på benen igen.

När ljuset äntligen börjat visa sig igen, kommer nästa käftsmäll och det är där vi är nu - bröstcancer.
När ska det ta slut?
I dagsläget är operation akut, cellgift och remiss för peruk är bokat och i nästa vecka är det dags.
Man har också upptäckt en tidigare infarkt....

Livet är helt klart så satans orättvist. Varför ska vissa människor få vara med om allt och del kanske endast få uppleva 1% av det orättvisa?

Jag får självklart själv ett slag i huvudet varje gång och blir påmind av att lev i nuet. Ta hand om dom du älskar, skriv och ring och berätta vad du känner för dom och hur mycket dom betyder för dig OFTA.
Det är kanske just dina ord som räddar dagen, minuten, timmen.
Tänk på att vara där för dina vänner när de hamnar i en käftsmäll, för nästa gång kanske det är du själv som hamnat där och behöver vara den starka av de starkaste.

När tystnaden och saknaden blir verklighet

Hur många av Er läsare har haft någon fyrbent man älskar oerhört mycket och som sedan försvunnit från oss?
Hur många av Er läsare har upplevt den där fruktansvärda tystnad och saknaden efteråt?
Jag har haft fyrbenta som försvunnit ifrån mig och som är oerhört saknade och kommer så att alltid vara.
Den där oerhörda och fruktansvärda tystnaden och saknaden minns jag speciellt när vår första gemensamma hund Nixon försvann. Då hade vi ju enbart honom och inte som nu fler hundar.

Nixon var en schäfer på 1,5 år när han plötsligt en morgon fick ett epilepsianfall. Vi fann honom liggandes på golvet i tv-rummet, skakandes och dreglande och var totalt okontaktbar. Klockan var lite över 6 på morgonen - och vi förstod först inte vad det var för fel på honom. Det tog några sekunder innan jag fattade att han låg och krampade.
Krampen försvann efter någon minut, vilket kändes som väldigt lång minut och efter ett tag vaknade han till och blev som vanligt igen.
Men anfallet gjorde tyvärr att han fick någon skada i hjärnan. Han började visa osäkerhet både mot oss och mot andra och han mötte oss sällan i dörren när vi kom hem utan det kunde ta upp emot en timma innan han kom fram till oss.
Vi fick råd att avliva honom innan det hände en olycka mot någon samt att han visade ju själv att han inte mådde bra.
Fruktansvärt tufft beslut men samtidigt var vi överens om att Nixon inte skulle må dåligt och lida.

Att komma hem till sitt hus efter att Nixon fått lämna oss, att ha vanan att oftast bli bemött av en viftande och glad svans och pussar i massor nu inte fanns mer var fruktansvärt.
Att vakna dagen efter med en kropp som kändes som om man blivit överkörd av ett tåg, gå ner till nedervåningen och inte höra tassar på parkettgolvet eller snarkningar från hallen, se en mat- och vattenskål som är övergiven då den inte ens innehåller vatten längre, kopplet som ligger på köksbordet för man har inte orkat hänga upp det på kroken när man precis kommit från djursjukhuset, pipleksaker som ligger utspridda lite här och där både inom- som utomhus, fodertunnan som står i ena hörnet av köket och som sprider sin doft av torrfoder genom en liten glipa då locket inte är stängt ordentligt, oanvända bajspåsar som man finner i mer eller mindre varenda jacka under en lång period framöver för att inte tala om hundgodis som man haft i både jack- eller byxficka.
Nixon låg oftast och sov på samma ställe, direkt nedanför trappan till övervåningen. Man kunde nästan se hans skepnad, kroppshållning på väggen och på listen då han oftast lämnade lite smuts från pälsen där hur mycket man än kammade eller borstade honom. Hans sista märken på väggen gjorde ont att tvätta väck med lite vatten och diskmedel. Det kändes som man sudda ut hans själ från väggen.

För att inte tala om alla dessa rutiner man hade. Förmiddag- och kvällsrundorna som man ibland kändes så tråkiga och man saknade en gnutta ork att göra dem - men man gjorde dom ändå - dom saknade man oerhört nu. Matrutinerna - Nixon åt aldrig på morgonen - så när vi åt kvällsmat fick han också sin mat. Så när man började laga mat den första månaden efter hans försvinnande så vet jag inte hur många gånger man var på väg till fodertunnan för att ta mat till honom.

Det är då tystnad och saknad blir verklighet och ligger som en tjock madrass som håller på att kväva en - kväva en av tystnaden och saknaden av den tillit, trygghet och kärlek som man tagit för givet och tagit till sitt hjärta.

Himmel eller helvete eller Himmel och helvete

Många tankar och känslor har mixats under dagarna som gått. Det har hänt så många tragiska händelser under så få dygn att man bör ställa sig frågan "vad är det som händer i Sverige?".

Vad är det som gör att två unga flickor mördas - en i en liten by och en i en storstad? Vad är det som gör att det finns en hel del psykopater eller manipulativa människor runt oss i samhället? Har det funnits många sådana människor förr men som aldrig "klivit ut" eller är det dagens samhälle som gör att dessa personer tar sig "frihet" att skada och mörda andra oskyldiga personer?
Det handlar inte om vilken etnicitet personen i fråga har utan vad som gör att personer mår så dåligt att man måste göra onda handlingar på andra människor (och djur?).
Jag säger det igen - kom inte och säga att det handlar etnicitet - för det var av vår egen nationalitet om man nu vill kalla det detta som mördade lilla Engla och Helen i Hörby t ex.

Vem ger sig rätten att mörda en oskyldig människa? INGEN!
Utanför Göteborg dödades en fyraårig flicka i helgen i en troligen bilexplosion där målet för explosionen befann sig i. Man försöker ruska av sig händelsen men det är inte lätt. Vad gjorde flickan precis i explosionen? Kanske satt hon och sjöng "Imse vimse spindel" eller hon kanske satt och spelade spel på en Ipad och var överlycklig över att få åka iväg på en utflykt.

Det finns också människor som själva flyr livet genom att ta självmord.
Även här i min trakt tog en ung flicka livet av sig nu i helgen. Det är så fruktansvärt.

För att inte tala om anhöriga.
Vilken tragedi och oerhörd sorg och chock. Vilket helvete de går igenom just nu.
Min mamma har upprepade gånger under denna helg ringt till mig och sagt "Jag kan bara föreställa mig om det hänt oss - att Ni försvann - nej, jag kan inte föreställa mig det".

Ett annat helvete som troligen en oskyldig person fick genomlida var en svensk som levde på livet på 1930-talet. Jag har haft som nattlektyr att läsa ett fall gällande två mord av en person som hette Olle Möller. "Fallet Olle Möller" bygger på och utspelar en rättsskandal som man först tycks påminna om Thomas Quicks historia, men som man sedan inser vida överskugga den samma. Medan Quick aktivt underblåste sin position som mördare så skiljer sig Olle Möller så tills vida att han från dag ett och till den dag han dog vidhöll att han var oskyldig. 1939 samt 1959 dömdes Olle Möller på indicier och mot sitt nekande. I det första fallet fälldes Möller för dråp på den 10-åriga Gerd och i det andra för mord på den 34-åriga Rut.
Det slutar inte där - Olle Möller var vid denna tid även trefaldig svensk mästare i terränglöpning och hade sex SM-tecken för fyrmannalag i samma gren. Där av blev detta oerhört stort i medier på den tiden.
OM nu Olle Möller var oskyldig - vilket helvete har inte han fått utstå tills han dog?
Man har under senare tid med hjälp av dagens skickliga teknik försökt få fram om Olle var skyldig eller ej till morden - men tyvärr utan resultat.
Till och med Leif GW Persson har uttalat sig i fallet - http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/leif-gw-persson-jag-tror-plotsligt-att-mordaren-var-oskyldig/

Det kom 2012 en bok om händelsen som heter "Mördaren i hemmet" för den som är intresserad att läsa mer om fallen. http://www.bokus.com/bok/9789187319440/mordaren-i-folkhemmet/

Himmel eller helvete?
Himmel och helvete?
Tja, det känns som ibland känns det som det kvittar för en del människor.

"Böcker ger själen vingar - sjutton själ att läsa böcker"

Att läsa böcker är för mig ett himmelrike.
Ett himmelrike där man kommer bort från verkligheten en stund, låta huvudet vila för stunden av alla måsten och istället hamna någonstans långt bort på jordklotet eller någonstans där tiden stått stilla eller tiden när mjölkkannorna sattes ut för att få mjölk på morgonen utanför husen.

Eller varför inte när korsetterna var mode och kvinnorna knappt kunde andas då de var knutna så hårt eller om man sa "du" till någon var oacceptabelt och fina vårbalar arrangerades hos det fina och rika folket?
Böcker leder en vart man själv vill och vilken man väljer. Det är det fina och "pricken över i:et" med just böcker.

Böcker är historier - påhittade eller verklighet historier - glädjande eller sorgliga historier. Böcker är skrivna av någon som velat delge sin fantasi eller upplevelser. Fantasi eller upplevelser som ingen kan ta ifrån dem och som de vill att vi ska få ta del av.

Jag fann ett citat från en artikel från Dagens Nyheter - "Böcker ger själen vingar". Jag tycker verkligen att det citatet innehåller allt vad böcker betyder och ska inte undervärderas .
Jag kommer aldrig att överge böckernas värld och utbud. Böcker är på ett sätt en del av min familj för att få energi, inlevelser som jag aldrig kunnat uppleva, empati och sympati och en lust att ständigt finna nya äventyr, lösa mysterier eller glädje över att "prinsessan får sin prins".

Här kommer 17 skäl att läsa böcker;

1. Boken ger oss underhållning och spänning. Den kan få oss att skratta och gråta. Den kan trösta och visa oss nya möjligheter.

2. Boken hjälper oss att utveckla vårt språk och vårt ordförråd.

3. Boken stimulerar fantasin och övar oss i att skapa inre bilder.

4. Boken kan väcka nya frågor som engagerar och ger oss något att tänka vidare på.

5. Boken utvecklar vårt tänkande. Den ger oss begrepp att tänka med och nya idéer, den vidgar vårt medvetande och vår värld.

6. Boken ger oss kunskap om andra länder och andra sätt att leva, om natur, teknik, historia och allt mellan himmel och jord som vi kan vilja veta mer om.

7. Boken tränar vår förmåga till medkänsla. Den ger oss möjlighet att sätta oss in i andras situation och känsloliv.

8. Boken får oss att fundera över vad som är rätt eller fel, gott eller ont.

9. Boken kan förklara verkligheten och hjälpa oss att förstå sammanhang.

10. Boken kan visa att det inte alltid finns bara ett svar på en fråga, att det mesta kan ses från olika håll.

11. Boken hjälper oss att förstå oss själva. Det stärker vår självkänsla att upptäcka att det finns andra som tänker och känner likadant som vi.

12. Boken hjälper oss att förstå att vi också är olika. Att läsa böcker av författare från olika tider och kulturer ökar toleransen och hjälper till att motverka fördomar.

13. Boken ger sällskap när vi är ensamma. Den är lätt att ta med och den kan läsas var som helst, Man kan låna den gratis på biblioteket.

14. Boken är en del av kulturarvet. Den ger oss gemensamma läsupplevelser och gemensamma referensramar.

15. En bra barnbok håller för att läsas högt så att både barn och vuxna har glädje av den. Den blir en brygga mellan generationerna.

16 Barnboken ger arbete åt en massa människor; författare, tecknare, redaktörer, tryckare, formgivare, korrekturläsare, fotografer, förläggare, bibliotekarier, bokhandlare med flera. Den bidrar till ett rikt kulturliv och är en viktig kulturell exportvara som gör vårt land känt utomlands.

17. Barnboken är det första mötet med litteraturen - en oändlig värld som räcker livet ut.

( källa: http://www.barnboksakademin.com/17skal/index.shtml )